Folkmordet i Rwanda 1994 pÃ¥gick under tre mÃ¥nader och är ett av de mest brutala folkmorden som har utförts under modern tid. Under dessa tre mÃ¥nader dödades ca 800 000 personer och takten i mördandet i Rwanda var fem gÃ¥nger högre än vad dödandet var under Förintelsen. Till en början trodde omvärlden att det var ett inbördeskrig i Rwanda, vilket var en lögn. Den tidigare forskningen kring folkmordet i Rwanda 1994 bekräftar att FN som organisation misslyckades med att genomföra sitt uppdrag i Rwanda – men det visade sig ocksÃ¥ att vissa medlemsländer i FN kunde ha agerat annorlunda. Syftet med studien är att med utgÃ¥ngspunkt i FN-dokument undersöka hur Frankrike, Belgien och Rwanda agerade under och efter folkmordet i Rwanda 1994. Studiens källmaterial bestod av officiella FN-dokument som har publicerats i sin helhet i boken The United Nations and Rwanda 1993 – 1996 som FN utgav 1996. Studien präglades utav en kvalitativ textanalys, vilket syftar till att undersöka och analysera vad som faktiskt stÃ¥r i källmaterialet. Resultatet utav studien visade att bÃ¥de Frankrike och Belgiens â€icke-agerande†resulterade i att folkmordet i Rwanda inte stoppades tillräckligt fort. BÃ¥de Frankrike och Belgien har en historia i Rwanda, vilket borde ha spelat en stor roll i hur de bÃ¥da borde ha agerat. Resultatet visade ocksÃ¥ att Rwanda inte kunde sätta stopp för folkmordet själva eftersom Rwandas dÃ¥varande regering var i konflikt med RPF. Det hade behövts ett agerande frÃ¥n FN, men speciellt frÃ¥n Frankrike och Belgien. Detta eftersom att de tvÃ¥ medlemsländerna hade vetskap om bakomliggande orsaker till varför folkmordet utfördes under 1994.