Lantmäteriet har annonserat intresse av hur andra utvecklade länder organiserar och utför sin fastighetstaxering och det är på uppdrag av dem som detta arbete utförs. Syftet med arbetet har varit att förbättra det svenska fastighetstaxeringssystemet genom att förse Lantmäteriet med en jämförande bild av den nederländska motsvarigheten. I Sverige har ett centralt system skapats som bygger på att Skatteverket har som uppdrag att utföra fastighetstaxering för hela landet. Fastighetstaxeringen sker i tidsperioder av sex år med en förenklad fastighetstaxering det tredje året. I Nederländerna är det istället en decentraliserad organisation av fastighetstaxering. Det är kommunerna som utför hela processen. De har även en central översiktsmyndighet, Waarderingskamer, som kontrollerar och säkerställer att kvalitén på taxeringsvärdet håller en bra och jämn nivå över hela landet. I Nederländerna sker fastighetstaxering årligen. Studien har avgränsats till att endast jämföra småhus och bostadshyreshus. Två metoder har använts i studien. En komparativ metod där en jämförelse mellan befintliga beskrivningar av respektive lands fastighetstaxeringssystem utförts, samt en intervjumetod med kvalitativa grunder och av semi-strukturerad form. Den komparativa metoden har besvarat den första och något större frågan ur frågeställningarna. Intervjuerna har primärt besvarat de två senare frågorna ur frågeställningarna. I Sverige används två värderingsmodeller, en för småhus och en för bostadshyreshus. Nederländerna har en och samma modell för samtliga bostadsfastigheter, däremot har kommunerna större möjlighet att utforma sina värderingsmodeller. Kommunerna kan välja ut egna egenskaper i sina modeller, men vissa punkter måste finnas med för att modellen ska vara godkänd. I Sverige är taxeringsvärdet tillgängligt för allmänheten, medan i Nederländera är det endast ägaren av fastigheten som får reda på taxeringsvärdet. Där har Sverige ett försprång med sitt system. Transparens är sannolikt en viktig del i ett taxeringssystem och bidrar ...