Under åren 1968-1974 utfördes en serie om 50 modellförsök med såbäddens funktion, flertalet var kärlförsök i grunda plastlådor. Föreliggande rapport är den andra i raden av rapporter över de erhållna resultaten. I en grupp om fyra försök studerades följande fråga: Om såbädden består av såväl små som stora aggregat, vilket är då bäst, en blandning av dessa eller en skiktning med de stora aggregaten på ytan? Försöken genomfördes under torra väderleksförhållanden. Grödan var korn och utsädet placerades i såbäddens djupare del. Resultatet blev, att när de stora aggregaten var torrare än de små, erhölls bäst uppkomstresultat, om de placerades på ytan, när de var fuktigare än de små, gav blandning bäst resultat. Konsekvensen för svenskt vårbruk till stråsäd blir, att man bör eftersträva att bibehålla den fuktigaste av aggregatstorleken. En sortering av de stora aggregaten mot ytan har man i regel ingen anledning att eftersträva. Den sortering, som alla pinnredskap gör, kan dock i de flesta fall betraktas som endast en ringa nackdel.