Att översätta är en komplex verksamhet, särskilt om man söker att till andra språk och kulturer överföra magin i ett av världslitteraturens stora verk som Marcel Prousts roman À la recherche du temps perdu. Några aspekter av denna komplexitet – som käll- och målspråksinriktad översättning i förhållande till språksystemskillnader, till ”nyöversättningshypotesen” och till universella översättningstendenser – undersöks i denna artikel med exempel från olika översättningar till sju germanska och fem romanska språk av titeln på Prousts roman, av romanens incipit (första mening) och av dess excipit (sista mening). Romanens yttre, paratextuella (titel) och inre, intratextuella (incipit, excipit) ”trösklar” har valts för att de bildar en enhetlig struktur hos Proust, nära knuten till verkets övergripande litterära betydelse som en roman om den förlorade och återfunna tiden. Hur de olika översättarna återskapat koherensen i detta integrerade system av ”trösklar” skärskådas också. ; Translating Proust into Germanic and Romance Languages – Title, Incipit and Excipit. In this article it is suggested that the title, the incipit and the excipit of Proust’s novel À la recherche du temps perdu be treated as an integrated structure of “thresholds” and that a distinction be made between “paratextual” (title) and “intratextual” (incipit,excipit) thresholds, which would not be possible if Genette’s theory of literary works thresholds were followed, as, according to this theory, thresholds are by definition paratextual. The translation of these thresholds are studied in some twenty five different translations, representing seven Germanic (Swedish, Danish, Norwegian, Icelandic, English, German, Dutch) and five Romance (Italian, Catalan, Spanish, Portuguese, Romanian) languages. It is further suggested on the basis of the translation of these para- and intratextual thresholds that the first (and so far only complete) Swedish translation (by Gunnel Vallquist) and the first English translation (by Scott Moncrieff) seem to confirm the ...